affisch av Laura Ferrari

DEN SNÖTÄCKTA BAREN

Kaffebaren är det perfekta stället att träffas och prata. Eller ett ställe där man kan stå ensam utan att känna sig ensam.
Vad gäller italienare handlar kaffebaren om en delad vana – kaffet förstås.

Det här gäller i alla fall italienare i Italien. Men hur är det utomlands? Hur är det med kaffebarer i Sverige till exempel? Och förutom att dricka kaffe, vad gör italienare i en kaffebar som inte är i Italien?

De berättar historier, de berättar om sig själva. När de känner sig lite vilsna så inser de att deras djupt rotade behov av att prata om sig själva gäller alla människor, oavsett var de kommer ifrån. Medan de dricker kaffe, lungo eller ristretto eller med en skvätt mjölk, så inser de att det är mötet som är viktigt, tillsammans med berättandet.

Och det är det som händer här, i den här kaffebaren som blir både vanligt och bisarrt. Där allting och ingenting byter betydelse inom loppet av några minuter. Det är här det verkliga och overkliga smälter samman, där tiden står stilla medan världen utanför verkar vilja tvinga sig in. Som en bubbla som bildas i våra hektiska liv utan de moraliska föreläsningar som vi behöver så mycket. 
Det här är ett ställe vi har varit på åtminstone en gång och där vi alla, utan att veta om det,  förvandlas till rollfigurer i det verkliga livets teater. Ett ställe där ord och dofter, smaker och minnen, känslor och värderingar, kultur och färger blandas och blir till en rad absurda situationer där sorg och kärlek, glädje och olycka, musik och bilder blandas in. Det är här vi undrar om det vi ser och upplever bara är fiktion eller en verklig spegelbild av det som händer därute. Varje dag.

Idén till pjäsen föddes i slutet av teaterkurs ledd av Samuele Caldognetto för gruppens medlemmar. Kursen hölls under vintern i Stockholm då vi alla var tvungna att gå längs snötäckta gator medan den isiga luften bet i våra kinder, för att sedan samlas i värmen i teaterrummet redo att berätta om världen utanför som följde med oss in.
En plats där vi kunde återuppleva situationer och bli någon helt annan.

De korta historierna i ’Il bar sotto il mare’ (Kaffebaren under havet) av Stefano Benni blev en sporre för oss att börja berätta historier om våra egna idéer, inte bara med hjälp av ord men också med hjälp av bilder, ljud, dofter och smaker. Tillgängliga för alla som vill ta vara på det de representerar.

Kliv in i denna värld,
kliv in i den snötäckta baren.
Du har redan varit där förut även om du inte har insett det ännu...

© 2023 by THEATER COMPANY. Proudly created with Wix.com
 

  • TeaterPi Facebook
  • TeaterPi Instagram
  • Twitter Twitter
This site was designed with the
.com
website builder. Create your website today.
Start Now